Familj, vänner och arbete: tre delar i livet som är viktigt. I just den ordningen. Vissa skulle nog ta med pengar också - inte jag. Det känns helt enkelt inte tillräckligt viktigt. Finns inget jag önskar mig som jag inte kan köpa, förmodligen för att jag inte trånar efter något jag inte har råd med. Jag vet faktiskt inte. Jag ser pengar som ett föde, inget man ska hålla fast vid. Lika lätt som de dyker upp på kontot varje månad - lika lätt ska det försvinna därifrån, det har jag lärt mig.
Min arbetsplats har jag haft i tio år nu. Ni vet hur det är; vissa dagar är det toppen, andra inte lika kul. Men jag älskar mitt arbete, ser det nästan inte som ett jobb. Jag går hemifrån några timmar (okey, lite många...) och gör det jag tycker är kul. Det jag helst gör en ledig dag, fast i ett större format.
För ett år sedan blev jag erbjuden ett annat arbete. Hög lön, förmåner, fräsigt kontor och en titel jag knappt kunde uttala. Klart jag blev imponerad.
Så jag böt bort allt jag gillade mot något som lät bra i andras öron. Det höll en vecka, eller inte ens det. Måndagen efter var jag tillbaka på min gamla arbetsplats. Insåg att man inte kan sätta ett belopp på lycka. Det ska kännas rätt i magen, inget annat.
Det var förra sommaren. Häromdagen löste jag in presentkortet jag fick när de avtackade mig, dagen innan det skulle gå ut. Två ringar. Jag ska alltid ha dem på mig, för att minnas vad som är viktigt. Så att jag inte glömmer nästa gång jag blir imponerad.
Tack!
